We’ve updated our Terms of Use to reflect our new entity name and address. You can review the changes here.
We’ve updated our Terms of Use. You can review the changes here.

H​ä​ndelser I Nord

by Triakel

/
  • Streaming + Download

    Includes unlimited streaming via the free Bandcamp app, plus high-quality download in MP3, FLAC and more.
    Purchasable with gift card

      €10.95 EUR  or more

     

1.
Östersundsmordet Text: C G Sundberg; Melodi: Kjell-Erik Eriksson En visa vill jag sjunga om ett förfärligt mord, och lyssen gamla unga det hänt i höga nord. I Jämtlands sköna dalar i staden Östersund, man nu om mordet talar kring hela Sveriges rund. Och Mörderskan Edla med tillnamnet Hedin, som borde kärlek medla med mannen maken fin. Men grubblande hon tänker att bliva honom kvitt, hon föll i ondskans ränker mordängeln följde fritt. En afton hon tillagar en dryck och mannen gav, han räknat sina dagar och snart är dödens slav. Hon har ej tid att dröja till dess han kämpat ut, en kniv hon då ses höja och gör på livet slut. Och sedan ut hon hastar och ropar folket ann, men kniven hon bortkastar ett gruvligt dåd minsann. Min man har blivit mördad hon ropte store Gud, ja offret låg där skördad med blod i dödens skrud. Snart kom också polisen och såg det hemska dåd, var hade de bevisen de visste knappast råd. Och Edla blek som döden fick icke fram en tår, hon såg den bleka döden som henne förestår. Misstankar börjar falla just uppå mörderskan, hon avskydd var av alla som kände hennes man. Hon säger fräckt i rådet att hon oskyldig var, till gärningen och dådet hon fick dock stanna kvar. Tänk vilka kval den arma skall lida i sin cell, O store Gud förbarma hon suckar varje kväll. Hon sina händer vrider och lider avgrundskval, Tänk huru hjärtat svider av plågor utan tal. Och fängselpredikanten han talar livets ord, till hjärtat och till tanken bekänner hon sitt mord. Men inte ens för prästen bekänner hon dock ej, men tiden verkat resten hon ständigt svarte nej.
2.
Umeåmordet 03:43
Umeåmordet Text: Kristina Bergström; Melodi: Trad efter Karin Bergfeldt och Anna Andersson, Orbaden Arbrå Långt upp i Västerbotten vid fagra Umeå, där händelsen har timat jag här omtala må. Två älskade där funno sin grav i unga år, likt blomman som förvissnar när hon i fägring står. I skola höra namnen som ni nog känna till, och som för allmänheten vi här uppteckna vill. Den sköna hette Tora hon ifrån Sundsvall var, och han Lars-Erik Larsson han var från Gävle stad. Hon var så säll och lycklig liksom en fågel glad, när hon drog upp till norden till Ume vackra stad. Och där i en skjutbana hon strax anställning fick, där fick hon många friare men Lars bedragen gick. Han kan dock icke glömma den som han älskat ömt, i djupet av sitt hjärta han hennes bild har gömt. Men liksom biet svärmar omkring en fager ros, så svärmar mången yngling och Lars fick gå sin kos. Han satte sig då neder och skrev till far och mor, och sände sedan brevet till Gävle där de bor. Han sade hulde fader för mig finns ingen ro, jag önskar vara sluten i gravens tysta bo. På dessa enkla rader svara ej ni bör, jag ber dig hulde fader förlåt mig vad jag gör. Jag hoppas få förlåtelse hos gud i himmelen, och snart i graven vila vid sidan av min vän. Med sorg uti sitt hjärta han till skjutbanan går, men när han där inträder vad syn han skåda får. Den flickan som han älskade står i en annans famn, han rusar upp av smärta och ropar hennes namn. Han kan ej längre dröja han fattar genast mod, sin kniv han hastigt stöter uti rivalens bröst. Men denne ut sig skyndar och ropar folket an, men Lars han kniven stöter uti sin älsklings famn. Hon dignar ned till jorden och giver upp ett rop, och snart omkring sig samlar en talrik mänskohop. Men Lars han ut sig hastar uti en driva snö, sitt eget bröst han sårade och drivan färgas röd. En droska snart anskaffas till stan man hastigt kör, på väg till lasarettet de unga båda dör. Han fick i döden äga den brud han älskat har, och endast Toras nye vän med sorgen lämnats kvar.
3.
Medlemordet 03:49
Medlemordet Text: Thure Lindekvist; Melodi: Trad Lyssnen nu jag vill berätta om ett grymt och rysligt mord, som i mörka vinternatten blev begånget här i nord. Medle by var skådeplatsen för det hemska dramats akt, då en bonde Erik Brännström ömkligt blev om livet bragt. Flaskan till sin vän han tagit sen hans kärlek gått i kvav, men den vännen svek som vanligt endast bäddande hans grav. Ty ett skott i stilla natten ljöd så hemskt kring Medle by, och den arme aldrig mera skådar någon morgon ny. Klockan ren var midnatt slagen då det hemska bud man hör, Erik Brännström blivit mördad han förblöder nu och dör. Grannar skynda till och finna mannen skjuten som man sagt, och hans egen Teolinda, makligt sig i sängen lagt. Han blev slagen av en främling nu i natt berättar hon, men sen blodet man avtvättat blir hon tagen av den tron. Han var skjuten med revolver snart hans sista suck man hör, livet nu ej mer kan räddas kulan träffat har han dör. Ilbud sändes nu till staden efter kronans tjänstemän, snart de komma dit o fängsla Teolindas hjärtevän. Och på andra dagens morgon själv hon delar samma lott. Ingendera vill bekänna nej de endast neka blott. Lång blir dagen hemsk blir natten uti tom och ödslig cell, nog de ångra få och minnas denna dystra lördagskväll. Hemska drömmar nog de drömma varje stund och varje natt, giljotinen nu dem vinkar sen rättvisan tog dem fatt. Ännu vilar dimhöljd slöja över nattens dystra dåd, ty man ännu icke funnit beviskedjans rätta tråd. Men ack snart ja snart man lossar nog på ovisshetens bom, och det spörjas skall kring landet att de båda fått sin dom. Nu min lutas strängar tystna tanken flyr till Medle by, där det hemska dramats minne svävar likt en kolsvart sky. Länge länge man förtälja skall om detta hemska mord, som förgäves sökt sin like här uti vår kalla nord.
4.
Vällistevisan Text: Katarina Holmgren; och Karin Olsdotter Melodi: Trad Med sorgsen röst och stämma jag nu framföra må, vad som här haver timat och här måst försiggå. I Undersåkers socken på Vällista fjäll, där dog en liten flicka dock lyckelig och säll. Ledsagad av sin fader bort till en fäbodvall, och uti många dagar hon skötte där sitt kall. Hon från sin moder reste och inåt skogen for, men folket henne sökte fast allt förgäves var. Sex år var denna flickan som nu omtalad är, av flera hundra männskor hon efterletad var. I stora vida skogar som genomsökta blev, men stod ej till att finna förrn vintern inne var. Där var då tvenne gossar som voro ut på jakt, de foro uppåt fjället att skjuta riporna. De genast fingo skåda där lite kläder låg, som djuren sönderrivit samt några ben kvarlåg. Där var en liten telning så lydig och så glad, och den som henne kände till henne kärlek bar. Hon hade börjat läsa och uti skolan gå, men mången blomma vissnar förrän hon mogna får. Och käraste föräldrar ett bud jag sänder er, Sen eder noga före ty världen farlig är. Men jag i himlen väntar en gång få möta er, när sista aftonsolen för eder har gått ner.
5.
Häggsjön 05:32
Häggsjön Text: Ole Jonsen Gullstad; Melodi: Trad efter Stina Olofsson, Kall En sorglig sång jag ämnar sjunga med rörda själ och kvalda bröst, rör själv o gud min tröga tunga hjälp mig att stämma upp min röst. Att sjunga om de tvenne unga som drunknad är vid Häggsjöns strand, de satte sig i båten lugna de flöto ut kom ej i land. Föräldrars boskap de skull vakta i skogen in till dagens slut, och vallade till sjön så sakta de visste ej dess tid var slut. En rutten båt de sköt från stranden de tänkt det roligt skulle gå, men ingen kunde ro till landet och ingen räddning var att få. En tredje yngre liten flicka i samma sällskap hon var med, tills hon på sjön och båten blicka då vill hon icke följa med. Hon tyckte det skull farligt vara att ge sig ut i dålig båt, hon var då rädd på sjön att fara hon var ock rädd att bliva våt. Snart fick hon se vad följden bleve snart fick hon höra nödens rop, ty vinden dem från landet drevo de var då i en dyster grop. Med skräck och gråt hon skyndsamt springer till deras fars och moders hem, ett sorgligt budskap hon frambringar och bud som skyndsam hjälp för dem. Men innan hjälpen hade hunnit till de olyckliga i nöd, så var dess timmeglas utrunnet de hade drunknat de var död. Blott båten tom på sjön så breda en underklänning där man såg, det var ej gott att taga reda på stället där de drunkna låg. De skyndsamt ge sig ut på vatten med båt och linor annat mer, de rodde drogo hela natten men inga lik ändå de ser. Men nästa dag mot middagsstunden då hade de fått tag i dem, och förde dem till Hårdelunden som var dess fars och mödrars hem. Som väninnor och sällskapssystrar de följdes åt till livets slut, ej döden mer för dem var dyster de hade alltså kämpat ut. Inbördes kärlek de hade njutit så långt dess hjärtan voro varm, de hade ej från varandra flutit de funnos döda arm i arm. Det var vid pass midsommartiden då jorden bär sin sköna skrud, de kläddes uti blomster siden en svepning som såg vacker ut. Där låg de sköna späda tärnor fast här de voro död och styv, i himlen lever de som stjärnor hos gud där själen haver liv.
6.
Den Gruvlige Kniven i Delsbo Text: Okänd. Melodi: Alpens ros; trad efter Johanna Karlsson, Delsbo I Hälsingland allt uti Delsbo socken, förövades alltjämt så svåra dåd. Men se han bör på själva stupestocken, den värsta boven dödas utan nåd. Uti en by däruppe fanns en bonde, vars hustru ung och mycket vacker var. Men hon blev frestad utav just den onde, och så till otrohet och brott det bar. Ty älskaren av älskarinnan driven, gick ut att söka upp en mördare. Så fick han fatt uti den grymme Kniven, och aldrig fanns det någon grymmare. Och kniven tövade ej alls med dådet, ty bonden snart i sängen dödad fanns. Han riktigt simmade i röda blodet, men hustrun gladde sig förutan sans. Nu hade Kniven trätt på brottets bana, och nya brott han gjorde mer och mer. Det sägs han fick en riktig mördarvana, och sökte ständigt efter offer fler. Han sålde brännvin som så många andra, och hjälpte till med både rån och stöld. Och för hans grymhet fick till döden vandra, hans älskarinna HÄLSINGLAND flickan Anna Sköld. Det blev rannsakning där som brott sågs stiga, som onda andar ut ur jorden opp. Och snart för rätten sågs en Delsboliga, till trettiotvå man räknar denna tropp. I allt man ser hur vist försynen medlar, i strid med ondskans härskare herr Hin. Ty man fann även falska tusensedlar en vacker dag hos handlaren Sjödin. Uppriktigt Kniven sina brott bekände, fast andra nekade en smula fräckt. Till dessa brott ett faseligt elände, som tyckes bo bland nutids Delsbosläkt. Man riktigt ryser när som man berättar, hur mycket brännvin som i Delsbo dväljs. Det är just inga vanliga små skvättar, nej tiotusen tals av liter säljs. Och må den gräselige grymme Kniven, i annan värld ett bättre sinne få. Och utav ångern ifrån synden driven, försonad in i evigheten gå.
7.
8.
Postrånet vid Säivis Text: Okänd; Melodi: Trad efter Franz Robert Brunström, Kusön Överluleå O hör min vän och lyssna till min sång, den är helt enkel och ska ej bli lång. Den handlar om ett hemskt och ruskigt dåd, som hände uti Säivis högt i Nord. Den första mars till Harrioja hann, en postskjuts som man utan körkarl fann. Med skräck och fasa helt snart man såg, att postiljonen med krossat huvud låg. Och längre norr på vägen snart man såg, skjutsgossen som med krossad panna låg. Men mördaren var borta med sitt rov, sjuttiofyra tusen han från posten tog. Men icke länge fick han ha sin skatt, ty dagen efter fick man honom fatt. Karl Emil Åberg så var rövarns namn, vid postkontoret var han tjänsteman. Han bekände snart det hemska brott, som han på kvällen dan förut begått. Att han kört före posten till den skog, där han med yxan sin de arma slog. O arme man som lät sig bländas så, att han för guldet kunde mord begå. Nu med sitt livs förlust han böta får, och tyngd av fjättrar han mot döden går.
9.
Stor-Stina från Malå Text: Okänd; Melodi: Trad, Millevitt efter blåsaren i Bragnum Jag sjunger om en lustig färd från Sápmis ödemarker, till söderns glada fria värld och till dess blomsterparker. Och Wolfenstein den hedersman han för det glada tåget an. Till södra Sverige trängde fram ett rykte bland de rara, om flickan av de samers stam tre alnar sades hon vara. Och Wolfenstein han respass tog och bort till Sápmis fjellar drog. Till flickans boningsplats han far att henne själv få skåda, han blanken ut ur fickan tar för att på henne råda. Och Wolfenstein han talar så och långa flickan hör därpå. Femhundra flicka ger jag dig om du vill med mig fara, och om du bliver huld mot mig skall jag din fader vara. Femhundra banko på ett år du icke här bland fjällen får. Och jag skall kläda dig så grann med rock av klädet fina, med silversnören öronspann som skall likt solen skina. Du ska få färdas som en brud uti sin högtidsprydda skrud. Och flickan lyssnar till de ord dem handelsmannen talar, och från sitt hem sin fosterjord hon runt kring världen skalar. Från stad till stad det bär i hast i Stockholm blir dess första rast. Där visas hon i kungens sal och längst hon är bland alla, hon pengar får förutan tal vitt hörs dess rykte skalla. När hon vid tusen lampors sken syns ila fram på skidors ben. I Göteborg i Köpenhamn hon sedan stolt hofverar, och frägdadt mer och mer dess namn i tidningar florerar. Dess längd det största under var som Europa skådat har. I Tyskland kom en sjuka på den långa som en frossa, hon ville strax till hemmet gå från Wolfenstein sig lossa. Hon syntes åter vid vår strand med ring på hand och sidenband. Nu sitter hon uti sitt tjäll och talar om den färden, och mången härlig stjärnekväll hon ser mot södra världen. Kanske hon vandrar åter dit, då kommer hon ej mera hit.
10.
Långåmordet Text och melodi: Trad En visa vill jag sjunga den är alldeles ny, den handlar om ett mord som begåtts i Långå by. I vackra Härjedalen där landsvägen drar fram, en ensam kvinna bodde helt lugnt vid Ljusnans strand. En fånge kommer vägen han har så mörk uppsyn, hans ögon blickar kallt och de söka icke skyn. Han kommer ifrån fängelset har åtta år uttjänt, på nya brott funderar nu har han ett uttänkt. Han fram till torpet kommer där kvinnan ensam bor, och går så in i stugan se god afton kära mor. Jag är en fattig vandrare kan ni mig låna hus, på golvet kan jag ligga tills det blir dagens ljus. Och kvinnan honom lovar för natten stanna kvar, och sedan fram på kvällen madrassen in hon tar. När sedan hon har bäddat åt denna hemska gäst, hon går då sen till vila när aftonbön hon läst. Och sedan hon insomnat nu fången smyger fram, och stryper denna kvinna och gömmer i en säng. Och när han sammanplockat allt vad han kan få fatt, han låser sedan dörren och går där samma natt. Och nu så blev han jagad liksom de vilda djur, tills slutligen han fängslades och sattes uti bur. Nu sitter han i bojor och inom lås och bom, nu sitter han i bojor till dess han får sin dom. Nu vill jag sluta sjunga om detta hemska mord, och lyssen männskor alla till dessa enkla ord. Ack denna fromma kvinna hon fick ett rysligt slut, hur ödets lotter falla kan ingen räkna ut.
11.
Hammerdalsvisan Text och musik: Trad efter Hilmer; Sundberg, Kvistle Svenstavik Då jag var liten jag ofta tänkte på stjärnorna som på Himlen blänkte, å skall jag ej från denna jämmerdal, få komma längst in i Hammerdal. För där skall finnas så rara töser med kinder röda som mogna kröser, just för andra jag dejtat har, det må man veta i Hammerdal. Var skall jag mig väl en flicka söka att litet sällhet att mig föröka, det kan väl aldrig annat bli på tal, en tålabuse från Hammerdal. Var finnes flickor som äro trogna till era dygder såväl som mognad, jag frågt en tupp som i morse gal, och vet han svarte i Hammerdal. om än man vandrar allt ifrån Ystad till Haparanda, utrikes herreman i Portugal, men fan så säkert i Hammerdal. Men skulle det nu så tokigt vara att inte vi får till himlen fara, när döden kommer och det blir på tal, då får vi flytta till Hammerdal.

about

(German text below)

REAL LIFE STORIES FROM THE NORTH

Throughout the ages people have used words and music to describe what has been happening in their local areas: the implacable face of nature, the uncompromising harshness of their lives filled with accidents, murder and passion. Local history makes for powerful stories, as full of joy and sorrow as life itself.

Real Life Stories from the North is the result of a thorough search in the archives for songs about drowning accidents in Jämtland, knife-toting gangs in Hälsingland, mail robbery in Norrbotten and tragedy in Västerbotten. They tell of real events that have touched the emotions of many – in the Hollywood phrase 'based on a true story'. The CD comes with an extensive 48page booklet with original contemporary comments on the events (incl. English translations).

Triakel consists of Emma Härdelin, voice and violin, Kjell-Erik Eriksson, violin and Janne Strömstedt, harmonium. All three have earned an excellent reputation in the Swedish folk scene.

The groups founding arose from a lost New Year's Eve bet, as a result of which Kjell-Erik and Janne played together with harmonium and violin in December 1994. The performance was so convincing that they decided to continue the project. The duo strengthened with Emma as a singer. With her, the band was complete. Since then, the trio has performed throughout Sweden and 15 other European countries. They also toured Japan, the U.S.A and Canada.

Triakel plays 'Weisen' typical for Scandinavia, in Swedish visor (singular: visa). The repertoire ranges from traditional folk songs to psalms and old revue songs. Often, the old folk songs have their origins in Jämtland and Hälsingland in central northern Sweden, the home regions of the musicians. The music is unpretentious but full of inner tension and authenticity. The arrangements, tailored to Emma's vocals, shape the sound of the trio. This reflects the aspiration of the three musicians for the acoustic, the intimate and the simple.

Triakel are Emma Härdelin (vocals, fiddle – also known as singer of Garmarna), Janne Strömstedt (harmonium, organ) and Kjell-Erik Eriksson (fiddle – among others know from folk-rock band Hoven Droven).

Discographie: Thyra (2014) - Ulrikas minne (2011) - Ten Years of Triakel (2005) - Sånger från 63° N (2004) - Vintervisor (2000) - Innan Gryningen (1999, Single) - Triakel (1998)
----------------------------------------------
Das schwedische Trio hebt und veredelt auf dem siebten Album erneut einen großen Musikschatz. Emma Härdelin, Kjell-Erik Eriksson und Janne Strömstedt versetzen sich und uns mit Gesang, Fiddle und Harmonium zurück in Zeit und Raum und haben das zu einer eigenen Kunstform entwickelt.

Triakels Musik ist sehr reduziert, ist fast Understatement, sehr einfach und transparent und mit den sparsamen Arrangements von Geige und Harmonium vollkommen auf Emma Härdelins Stimme zugeschnitten. Auch wenn es sich um unzensiert mörderische Texte handelt, irgendwie schwingt immer etwas Schelmisches bei Triakel mit. In den stimmungsgeladenen Interpretationen bildet das Harmonium meist das brummende, aber sehr spielfreudige Fundament. Emmas Gesang ist der klare Mittelpunkt, bei dem die instrumentale Funktion der Stimme genauso viel Raum einnimmt wie die erzählende. Kjell-Erik gibt den Liedern die endgültige Ausschmückung mit seinem raffinierten und gefühlvollen Geigenspiel.

Auf dem neuen Album präsentieren sie wahre und ergreifende Geschichten aus dem Leben der ‚kleinen' Leute im Norden von Schweden. Zu allen Zeiten haben Menschen ihre Lebensbedingungen in ihrem unmittelbaren Umfeld durch Musik und Text beschrieben: die unerbittliche Natur, die kompromisslose Härte des Lebens mit all den Missgeschicken und Unglücken, Leidenschaften und Morden. Die Titel auf der CD handeln nach Recherchen des Trios von einem Todesfall durch Ertrinken in Jämtland, Messerstechergangs in Halsingland, einem Postraub in Norrbotten und Tragödien anderer Art in Västerbotten. Sie beschreiben wahre Begebenheiten, die seinerzeit die Gefühle vieler Menschen aufgewühlt haben – in Hollywood-Filmen würde stehen „Based on a true story". Das 48seitige Booklet zur CD enthält zeitgenössische Originalberichte (inkl. Übersetzung in Englisch) und weitere Dokumente aus den Archiven.

Geboren wurde das Projekt Triakel anlässlich Silvester 1994. Kjell-Erik Eriksson und Janne Strömstedt lösten ihre Wette ein, gemeinsam lediglich mit Geige und Harmonium aufzutreten. Das Ergebnis war derart erfolgreich, dass es eine Schande gewesen wäre, das Projekt nicht weiter voranzutreiben. Emma Härdelin stieß als Sängerin hinzu - und nach langen Diskussionen stand auch der Name fest: Triakel, was in einem schwedischen Dialekt süßer, schwarzer Lakritz bedeutet. Eine Anspielung auf das Düstere in der Musik kontrastiert von der Stimme der Sängerin.

Triakel sind Emma Härdelin (Gesang, Fiedel – auch bekannt als Frontfrau von Garmarna), Janne Strömstedt (Harmonium, Orgel) und Kjell-Erik Eriksson (Fiedel – u .a. bekannt durch die Folk-Rock Band Hoven Droven).

Discographie: Thyra (2014) - Ulrikas minne (2011) - Ten Years of Triakel (2005) - Sånger från 63° N (2004) - Vintervisor (2000) - Innan Gryningen (1999, Single) - Triakel (1998)

credits

released April 5, 2019

Arrangemang/All arrangements by: Triakel
CD-Mastering: Daniel Mikaelsson, 4916 Mastering
Foto/Photo: Marléne Nilsén
Inspelad och mixad i/Recorded and mixed at: Studio 306
Omslag/Folder made by: Pelle Rumert, Grand North
Producent/Produced by: Johan Arveli
Textbearbetning/ Background notes reworked by: Malin Nord
Översättning/Translation: Alistair Cochrane

Tack till/With thanks to: Alistair Cochrane, Ewert Ljusberg, Johan Arveli,
Jim Hedlund, Johanna Karlsson, Kristina Bergström, Ljusdalsbygdens museum, Marléne Nilsén, Pelle Rumert, Per Wiklander, Rehnströms i Ljusdal, Staffan Lundmark, Statens Musikverk, Statens kulturråd, Svenskt Visarkiv, Riksarkivet/Landsarkivet i Östersund/Härnösand, Föreningsarkivet i Jämtlands län

ABOUT THE ARCHIVES
When working on Real Life Stories from the North we have been greatly helped by Jim Hedlund of Riksarkivet/Landsarkivet i Östersund and Föreningsarkivet I Jämtlands län. With the support of his colleagues in Östersund and Mona Bergman of the regional archive in Härnösand, Jim has contributed archive material and factual notes on the historical events on which the songs are based.
As usual we have also had valuable assistance from Svenskt Visarkiv in Stockholm in our hunt for songs. We warmly recommend anyone interested in learning more to get in touch with the archives, a resource to cherish and be proud of.
Real Life Stories from the North is a project supported by
Statens Musikverk (the Swedish Performing Arts Agency).

license

all rights reserved

tags

about

Westpark Music Germany

Label, Production- and Publishing Company, founded 1987, based in Cologne, Germany. Releases are CDs, Vinyls, DVDs, sheet music and biographies. Mainly concentrating on music from North of latitude 40. - means: roughly the area above the latitude that goes through Paris. ... more

contact / help

Contact Westpark Music

Streaming and
Download help

Redeem code

Report this album or account

If you like Händelser I Nord, you may also like: